Alltså, så här är det. Det sattes en väldigt hög standard på detta konsertår i fredags.
Jag tror att nån bättre törstsläckare, än Friska Viljor, är svårt att uppleva.
Våren 2000 fick jag för första gången uppleva vad stämmor gör med kroppen. Skälvande röster, gitarr och till och med såg, fanns med, när bröderna Kjellvander, i deras gemensamma projekt Song of Soil, visade var skåpet ska stå. En spelning på det legendariska Jord, som hade Jazzmåndagar, fick mig på fall.
Under första Way out West, 2007, fick jag mig en riktig genomkörare av Florence Valentin i intensitet och explosion, som jag idag fortfarande tycker är en av mina bästa konsertupplevelser. Där fanns, det som jag uppskattar mest med livekonserter, kärlek, samhörighet med publiken, blås och ett riktigt röj. Svårt att beskriva, men att det kan sprudla så mycket glädje från en scen, som då, är svårt att förstå. Både jag och min fru blev väldigt tagna på sängen över hur svensk pop kan briljera på ett så enkelt sätt.
När vi nu i fredags fick möjlighet till barnvakt, så vi båda kunde gå, så måste chansen till en gemensam konsertupplevelse tas.
Ingen av oss hade speciellt höga förväntningar, eftersom vi inte hört dom mycket mer en ett par gånger på Spotify och Myspace
Vad jag förstår, så gick båda isär från varsitt förhållande 2005 och bildade då bandet, mest för att inte deppa ner sig. Bra initiativ måste jag säga, då det utmynnar i detta sprudlade projekt och som nu äntligen slår igenom.
Jag har nu varit på Parken för ett antal konserter och varit lite besviken för att PK-musik inte lyckats göra tillräckligt med reklam om deras konserter där, så personligen trodde jag inte det skulle dyka upp några stora mängder, men som tur är har man fel ibland. Kanske 150 personer dök upp och det blev rikligt med folk framför scenen.
Denna kväll kommer att finnas med länge i mitt minne. Mycket pga av den oväntade gnistan, som liksom flammade upp, redan när dom gick på, men mest av allt den otroliga publiken som dansade och levde röj utav bara attan. Att på detta få uppleva glädjen som Daniel Johansson och Joakim Svenningsson bjöd på, går inte av hackor. Som strössel på allt detta fick vi stämsång på hög nivå och pop som inte låter ens ben stå stilla.
Vi ses snart där ute igen, med förhoppningar om lika mycket energi och glädje.
Tack Friska Viljor för att ni satte en hög standard för 2010.
//Muxboy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar